journalen1.jpg (18794 bytes)
journalen2.jpg (6368 bytes) Årgång 37 Nr 2 2002.
Utges av kommunstyrelsen i Sollentuna kommun
Webbversion
Peter Holstad
Chefredaktör
tel 08-57921161
peter.holstad@sollentuna.se

En oas för resenärer i Nicaragua

När Ola Medelberg från Sollentuna reste i centralamerika förra året kom han till den lilla staden Jinotega i Nicaragua. Läs om hans förvåning när han träffade Señora Luisa Gonzales som bott 15 år i Tureberg.

Den lilla staden Jinotega i norra Nicaragua skymtar ungefär en halvtimme innan man på en krokig men väl underhållen bergsväg kantad av lummiga kaffeplantage kommer fram till dess bussterminal.
Folk vänder sig om på gatorna när en människa med nordeuropeiskt utseende och en stor ryggsäck på ryggen kommer gående. Jag känner mig väldigt långt från mitt hem i Sollentuna.

Men jag är oändligt mycket närmare min hemkommun än jag tror. När man som resenär i Jinotega frågar efter någonstans att övernatta är sannolikheten nämligen stor att man blir hänvisad just till Sollentuna. Tre kvarter från stadens plaza talar en relativt anspråkslös skylt med blå bokstäver och svart bakgrund om att du kommit till hotell Sollentuna Hem!

– Med jämna mellanrum stannar ungdomar med stora packningar på ryggen framför skylten och bara gapar på samma sätt som du just gjorde. Då kan jag vara säker på att det är resenärer från Sverige och ibland även från just Sollentuna, säger hotellets föreståndarinna.
Jag sitter på hotellets veranda med Señora Luisa Gonzales, damen som har övertygat mig om att jag inte hallucinerar. Hon var den som grundade hotell Sollentuna Hem i början av 90-talet.

Jinotega, huvudstad i provinsen med samma namn, är en liten stad med drygt 40 000 invånare. I träden på plazan hänger en familj sengångare och begrundar en upp-och-ner-vänd värld och den lokala befolkningen verkar tycka att de säregna djurens levnadstempo är lagom även för oss människor. Familjen Gonzales bodde här i början av 70-talet när den blodiga konflikten mellan diktatorn Somoza och gerillarörelsen FSLN, de så kallade sandinisterna. Situationen blev svårare och svårare. I mitten av sjuttiotalet flydde Luisa och delar av hennes familj till Sverige som skulle komma att bli hennes hemland i 15 år. En stor del av denna tid tillbringade hon i Sollentuna där hon försörjde sig som dagisfröken.

– Jag hade aldrig några större svårigheter att anpassa mig till det svenska samhället. De flesta behandlade mig väldigt väl och jag fick många vänner i Sverige.
Den första tiden, innan hon hade lärt sig svenska, klarade sig Luisa på den engelska som hon hade lärt sig under uppväxten i de engelskspråkiga karibiska delarna av annars spanskspråkiga Nicaragua.
– Jag hade turen att hamna i ett bostadsområde med många svenskar, något som hjälpte mig mycket i anpassningen till det svenska samhället.
Luisa tycker inte bilden av svenskarna som reserverade och kalla stämmer helt.

– Visst är det mer liv på en buss här i Nicaragua än på pendeltåget i Stockholm på morgnarna men svenskarna är ett mycket ärligt folk. När man väl lärt känna någon i Sverige, vilket kan ta lite tid, kan man lita på att det är en vänskap som håller.
Mot slutet av 80-talet hade situationen stabiliserats i Nicaragua och Luisa som hade slutat sitt jobb och gick sysslolös i Sollentuna började känna hemlandets lockelser.

– Borta bra men hemma bäst. Jag hade jobbat hårt under ett drygt decennium i Sverige och levt utan några onödiga utgifter. Ekonomiskt sett hade jag tryggat ålderdomen men jag började fundera på var jag ville tillbringa den. Till slut bestämde jag mig för att återvända till Nicaragua. Åter i hemlandet slog sig Luisa ned i sin gamla hemby Jinotega. Efter en tid började hon dock känna samma rastlöshet som hon känt i Sverige.

– Tillsammans med min mamma som också hade tillbringat en tid i Sollentuna började jag diskutera vad jag skulle kunna investera pengarna i. Vi kom att tänka på att hotellverksamheten i Jinotega var i stort sätt obefintlig. Det behövdes ett ställe där handelsresande och turister kunde övernatta!

Sagt och gjort. Luisa började köpa in byggmaterial och kontratera hantverkare som kunde hjälpa henne att bygga ut och renovera familjens hus för att starta verksamheten så snart som möjligt.
– Vi diskuterade olika namnförslag men när jag tänkte på var jag hade arbetat ihop pengarna som gjorde projektet möjligt blev valet självklart. Hotellet skulle heta Sollentuna Hem. Sollentuna för att det var där jag bodde och jobbade under så många år och Hem för att gästerna ska känna sig som i sitt eget hus här, säger Luisa inte utan viss stolthet i blicken.

Namnet har alltså ingenting med fastighetsbolaget Sollentunahem att göra.
I början var de flesta gästerna handelsresande men efter hand kom allt fler turister; främst s k backpackers som hittat hotellet i Lonely Planets guidebok för Centralamerika.
– Det är förstås extra kul när någon från Sollentuna kommer hit, ler Luisa.

De första som möter hotell Sollentuna Hems gäster är en liten reception prydd med bilder på den svenska kungafamiljen och vykort med typiskt svenska landskap. På väg till rummen passerar man igenom ett hemtrevligt inrett vardagsrum där gästerna får komma överens om vilken av de 30 kabel-TV kanalerna som ska vara på. Ingen av kanalerna är dock svensk. Luisa Gonzales är stolt över den lilla Sollentunakoloni hon grundat i sitt hemland och hon har utan tvekan anledning att vara det. Många av de härbärgen och vandrarhem som budgetresenärerna i Centralamerika övernattar på skulle få campingplatsen på Hultsfredsfestivalen att likna ett lyxhotell. På Sollentuna Hem överraskas man därför av de rena och väl underhållna - om än enkla - rum som erbjuds till ett pris av 60-80 kronor natten. Det finns även rum i högre prisklasser med fler faciliteter och totalt finns det 20 rum på hotellet.

– Efter hand har vi renoverat och byggt ut och resultatet är jag väldigt nöjd med, säger Luisa stolt.
Livet i Jinotega skiljer sig förstås en hel del ifrån det i Sverige. Det kan inte minst Kjell Larson, Luisas svärson, intyga. Han bor sedan ett par månader tillbaks i familjen Gonzales hus i anslutning till hotellet.

– Det är en stor omställning att plötsligt befinna sig här. Människor här är öppnare och gladare än vad man är van vid i Sverige. Samtidigt är det mycket som man tar för givet i Sverige som här är rena lyxen. Man ställs dagligen inför ovana situationer. Härom veckan kom en man förbi och ville sälja en två meter lång krokodil som han hade hittat i ett träsk här i närheten. Vi tackade nej, säger Kjell och skrattar.

Luisa har återvänt till Sverige flera gånger efter återkomsten till Jinotega men på senare år har en sjukdom försvårat resandet. Hon har barn och barnbarn i Sverige och talar mycket varmt om sitt andra hemland.
– Jag är mycket tacksam för den hjälp jag fått från Sverige och svenskarna och det känns väldigt roligt att ha en liten "svensk ambassad" här på andra sidan jordklotet. Det enda som fattas nu är en svensk flagga och ett Sollentunavapen att hänga utanför entrén. Kanske någonting för kommunen att bidra till.

Ola Medelberg, resenär och sollentunabo

Tillbaka till första sidanTillbaka


 

UTGIVNINGSPLAN FÖR SOLLENTUNA JOURNALEN 2002

Utgivning
Redaktion:Chefredaktör Peter Holstad,
tel 08-57921161
Eva Nilsson, tel 08-579 210 50
Annonsmanus.
För bokning av annonser under 2002 kontakta:
Peter Holstad, tel 08-579 211 61
eller Eva Nilsson, 08-579 210 50
Klicka här för att se annonspriser och mått, (pdf.fil)
Nr 1 v.9 26 feb v. 7 12 feb
Nr 2 v.13 26 mars v.11 12 mars
Nr 3 v. 17 23 april v. 15 9 april
Nr 4 v.23 4 juni v. 21 21 maj
Nr 5 v.35 27 aug v.33 13 aug
Nr 6 v. 40 1 okt v. 38 17 sept
Nr 7 v. 44 29 okt v. 42 15 okt
Nr 8 v. 48 26 nov v.46 12 nov
Tidningen delas även ut i Sollentuna centrum och i tidningsställ runt om i Sollentuna