Nr 2, 2005, årgång 40 - Utges av kommunstyrelsen i Sollentuna kommun

Friidrotten frodas

Efter att Sverige haft stora internationella framgångar i friidrott de senaste åren har det blivit en populär sport bland ungdomar. Inte minst i Sollentuna.

På Formenkollen, en ungdoms-tävling i Sätrahallen i slutet av februari är Sollentuna representerade av en mängd ungdomar från Turebergs friidrottsklubb. Sandra Weseth är en av dessa. Hon tävlar i klassen för flickor upp till 13 år. På den första tävlingsdagen deltar hon i löpning 60 meter och i längdhopp. Det går riktigt bra.
– Jag gick till final i löpningen och kom 6:a. I försöken slog jag mitt personbästa och fick tiden 8,99 sekunder. I längdhopp gick det också bra, säger Sandra Weseth.
Sandra berättar att hon började träna friidrott förra vintern och att hon tränar två gånger i veckan. Träningen pågår året runt med ett uppehåll på sommaren, men då är det å andra sida en friidrottsskola på Tunavallen.
– Jag kan egentligen träna tre gånger i veckan, men jag har ju läxor att sköta också, säger Sandra.
Sandras tränare heter Daniel Andersson och kommer ursprungligen från Orust i Bohuslän. Som junior tillhörde han Sverigeeliten i löpning på 400 och 800 meter. Ett tag tränade han med Turebergs FK, men skador fick honom att ge upp elitsatsningen och bli tränare i stället.
– Kajsa Bergqvist är ju klubbens stora stjärna, vilket gör att de yngre gärna vill hoppa höjd. Men jag försöker förklara för dem att Kajsa faktiskt vunnit SM för juniorer i 7-kamp. Hon kastade över 40 meter i spjut, var bra i kulstötning, längd, häcklöpning och så vidare.

 

 

Sandra Weseth från Turebergs friidrottsklubb hoppade sitt längsta hopp någonsin, 4,30 meter, i längdhoppstävlingen i Formenkollen.

Daniel Andersson menar att det är viktigt att inte specialisera sig för tidigt när det gäller friidrott. Han började själv träna friidrott som 10-åring men det var först i 15-årsåldern som han koncentrerade sig på ett par grenar.
– De yngsta i vår klubb är åtta till nio år gamla och jag tycker att de ska hålla på med alla grenar fram till någon gång i högstadiet. Det är variationen i idrottandet som gör att man kan bli riktigt bra, säger Daniel Andersson.
Daniel framhåller samtidigt att det inte är bra att barnen känner sig pressade att göra bra resultat när de är små. De ska var kul, resultaten får komma sedan.
– Ett annat skäl till att inte satsa på en eller par grenar för tidigt är att kroppen utvecklas i riktningar som man inte alltid kan förutsäga. En tolvåring som har en långdistanslöpares fysionomi kanske fyra år senare har en kropp som passar bättre för tiokamp, säger Daniel Andersson.
Daniels adept Sandra säger att hon gillar 60 meter, 200 meter och längdhopp bäst, fast hon tränar alla grenar hon får.
– Carolina Klüft är min favorit. Jag vill bli mångkampare som hon, säger Sandra Weseth.

 

Förstasidan
Läs fler nummer av Sollentunajournalen

Skriv ut den här sidan

 

Redaktör: Peter Holstad, epost: peter.holstad@sollentuna.se, tel: 08-579 211 61