Nr 6, 2005, årgång 40 - Utges av kommunstyrelsen i Sollentuna kommun

Allan Blomquist växte upp med köksbordspolitik

När Sollentunajournalen kommer hem till centerpartisten och kommunfullmäktigeledamoten Allan Blomquist en söndagsförmiddag, sitter han ute i sin prunkande trädgård framför sitt mexitegelhus i Rotebro och väntar. Solen värmer ljuvligt och leker fram fantastiska färger bland alla vackra sensommarblommor. Allan Blomquist berättar att han gärna pysslar i trädgården.


Allan Blomquist och hans fru byggde det smakfulla tegelhuset och anlade den fina trädgården i Rotebro redan på 70-talet.

Allan Blomquist har drivit upp många av sina plantor och ympat sina fem äppelsorter själv. Framöver blir det en mindre trädgård att pyssla i, eftersom de styckat av tomten så att dottern och hennes sambo ska kunna bygga ett hus intill.
– Men jag har fortfarande 1 100 kvadratmeter kvar och det räcker långt, berättar han och ler. Han ger snabbt intrycket av att vara en positiv och vänlig person, som aldrig har långt till ett leende.

Tidigt intresserad av politik
Liksom dottern trivs han bra i Sollentuna och har bott här hela sitt liv. Han har alltid varit engagerad av det som händer omkring honom och det politiska intresset väcktes redan när han var tio år.
– Mitt tidigaste minne är nog en debatt på tv om hur man skulle lösa de framtida pensionerna. Jag tyckte att det var en spännande debattform och gillade att lyssna. Det var 48 år sedan och jag kommer fortfarande ihåg det!

Centerns ungdomsförbund
Närmare 10 år senare, i mitten av sextiotalet, bildades centerns ungdomsförbund i Sollentuna. De ringde upp Allan Blomquist för att få med honom. Och på den vägen är det.
– Till att börja med var jag mer till höger än idag och i opposition till socialdemokraterna. Jag tyckte egentligen att centern var för mycket allierad med socialdemokraterna. Det svängde när centerpartiet började samarbeta med folkpartiet.

Han var besviken när det inte blev någon sammanslagning mellan de två partierna 1973, men tycker numera att moderaterna närmat sig mitten mer och möjligen därför kanske skulle vara en bra partner till centern.

I barndomshemmet, bara några kvarter från där vi sitter nu, var det mycket ”köksbordspolitik” som han kallar det. Hans mamma och pappa var medlemmar i centerpartiet och hade många åsikter. Hans morfar var socialdemokrat på 20-talet för att pendla över till att rösta på högerpartiet så småningom, då han tyckte att staten lade sig i alldeles för mycket. Även pappans faster var politiskt aktiv åt det liberala hållet, något som Allan Blomquist är lite nyfiken på.
– Jag vet inte så mycket om henne, det jag hört är att hon var en stark kvinna. Jag skulle gärna släktforska om henne.

I december har han varit politiskt aktiv i 35 år och haft en rad uppdrag. Han började som ersättare i fullmäktige 1970 och blev ledamot ett par år senare och har sedan dess suttit i fullmäktige i omgångar. Dessutom har han suttit i byggnadsnämnden, samhällsbyggnadsnämnden, fastighetsnämnden, skolstyrelsen och något som hette produktionsstyrelsen, vars verksamhet var att producera och sälja kommunala tjänster. Numera är han ledamot i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, Sollentuna Energi och i bygg- och tekniknämnden. Som om inte det vore nog är han också kassör i Sollentunacenterns styrelse, ordförande i norra Centeravdelningen och lekmannarevisor i Sollentuna församling.

Just nu handlar det politiska arbetet mycket om att göra nästa års budget och så smått de första förberedelserna inför valet. Det som han annars tycker är viktigast att kämpa mot är utanförskapet i samhället.
– Det är helt otroligt att en miljon människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Och att det är så många ungdomar som går ut skolan med ofullständiga betyg.

Andra frågor som han brinner mest för är miljö och en långsiktig ekonomi.
– Det är viktigt att vi bevarar miljön och har en måttlig tillväxt här i Sollentuna. Jag vill inte att vi bygger för högt och för tätt. Jag är för en långsiktigt god ekonomi och då ingår att bevara Sollentunahem i kommunal regi, likaså Sollentuna Energi. Kommunen får en utdelning på 30 miljoner kronor och kan samtidigt hålla låga nätavgifter. Det tycker jag är bra.

Sollentunahem
Att Allan Blomquist en gång jobbade hårt för att Sollentuna Energi skulle finnas kvar och bidrog till att det fick vara det är något av det han är mest stolt över i sitt politiska arbete. Nu är det mest akuta att hantera Sollentunahem på ett bra sätt.
– Jag tror att det är svårt att producera hyresbostäder som går runt. Om vi inte hittar entreprenörer som kan bygga till låga kostnader får vi lov att nöja oss med att förvalta Sollentunahem.
Att han månar om människor, miljö och natur är det ingen tvekan om. När Sollentunajournalen lämnar honom väntar en härlig sensommardag och att njuta i trädgården.

Om Allan Blomquist
Födelseår: 1947
Familj: Gift sedan 31 år med Anneli och har en dotter, Johanna och en son, Janne, båda utflugna ur boet.
Det bästa med Sollentuna är mycket, men framför allt alla grönområden, som Tegelhagen, Rösjöreservatet, Törnskogen som ska bli reservat och naturligtvis Järvafältet. ”Jag var med och stred på barrikaden för att rädda Järvafältet på 70-talet, när det var planer på att bygga en hel stadsdel där med 50 000 invånare.”
Det sämsta med Sollentuna är bullret från järnvägen, motorvägen och flyget.
Är egentligen 50 procents förtidspensionär på grund av sin MS, men ägnar mer än resterande 50 procent till sina politiska uppdrag. ”Engagemanget släpper man ju aldrig.”
Fritiden går till huset och trädgården. Hade han mer tid skulle han börja släktforska och läsa romaner.
Drivs av intresset för politik som han alltid haft.
Brinner för den lokala demokratin och valfriheten.
Sagt om Allan Blomquist: ”Stabil, kunnig/allmänbildad, lugn, mycket humoristisk och klok” (enligt Carina Lundgren, partikollega och ersättare i kommunstyrelsen).

Hur ska vi utveckla demokratin i framtiden?

Hur ser våra politiker på den demokratiska utvecklingen i Sollentuna kommun?


Hur ska vi utveckla demokratin i Sollentuna?
– Partierna borde bli mer aktiva, öppna upp och bjuda in människor att komma med idéer, utan att de måste vara partimedlemmar. Vi borde uppmuntra människor att framföra sina åsikter till det parti de röstar på.
– Sedan skulle vi göra något åt kommunfullmäktige. Det är inte många som besöker kommunfullmäktige idag. Det finns ett förslag på att ha den engelska modellen, med hejarop och sådant, som gör att det blir lite mer publikfriande. Jag tror också att vi ledamöter måste tänka på att budskapet ska gå fram till politiska åhörare, inte bara till motståndarna.

Vad kan vi göra för att hålla valdeltagandet högt?
– Jag tror vi måste få fram skillnaderna mellan partierna och bli tydligare. Idag är det många som tycker att det spelar ingen roll vem jag röstar på, det blir samma sak i alla fall. Vi måste tydliggöra budskapen mer. Problemet är att vi är rädda att stöta oss och förlora väljare. Men det är kortsiktigt tänkt. Vi måste tänka mer långsiktigt.

Hur ska vi utveckla ungdomarnas engagemang?
– Det är en bra fråga. Ungdomsförbunden fungerar inte så bra – en del skriver ju till och med in medlemmar som inte finns. Jag tror vi måste få in politiken i skolorna, att diskutera olika frågor. Man kan ta med det i något ämne, som samhällskunskap till exempel. Intresset finns ju egentligen, många ungdomar är intresserade. Vi behöver in dem i demokratin och i de politiska partierna. Genomsnittsåldern är väldigt hög idag.

Hur kan vi använda Internet i demokratins tjänst?
– Internet är säkert ett sätt att få med ungdomarna – chattar är ju det de håller på med. E-demokrati tror jag på. Det är en modern metod att ställa frågor till människor vad de tycker. Man kan väl redan nu ställa frågor till Sollentunapolitikerna på kommunens hemsida? Kanske kan man utveckla det till en chattsida till exempel.

Förstasidan
Läs fler nummer av Sollentunajournalen

Skriv ut den här sidan

 

Redaktör: Peter Holstad, epost: peter.holstad@sollentuna.se, tel: 08-579 211 61