Nr 8, 2005, årgång 40 - Utges av kommunstyrelsen i Sollentuna kommun

När det är svårt att tänka på annat än blod...


Sjuksköterskan Eva Bohman ska tappa artikelförfattaren på 4,5 dl blod. Foto: Eva Nilsson.

När jag kom till jobbet häromdagen och stod och väntade på hissarna i Turebergshusets entré väntade även min kollega Mary på en hiss. Eftersom jag i sådana situationer gärna byter några ord med folk som jag känner igen frågade jag henne hur hon hade det. Hon berättade att hon just varit och lämnat blod i blodbussen som parkerat utanför huset.
– Ska inte du lämna blod, frågade hon?
– Nä...jo...kanske det, svarade jag svävande, lite överrumplad av frågan.
Jag har tidigare tänkt att jag minsann ska gå och lämna blod, någon gång. Men det har liksom aldrig blivit av.
 
En av mina döttrar har blivit opererad många gånger och då fått blod från andra. Vid de tillfällena har idén om att ge blod varit särskilt närvarande för att sedan rinna ut i träsket bland alla andra ofullbordade idéer i mitt huvud.

I hissen på vägen upp till kontoret på sjunde våningen var det som om en av grodorna i idéträsket kväkte högre än alla andra.

Nu skulle det bli av
När jag satt mig på stolen och slagit på datorn var det svårt att tänka på något annat än blod. Då bestämde jag mig för att nu skulle det bli av. Jag reste mig, tog på jackan och gick ut till hissen igen.

Bussen stod nära entrén och jag klev in i den med nyfikenhet och bävan. I bussen fanns en receptionsdisk och bakom den satt en farbror som frågade om jag gett blod tidigare eller om det var första gången.
– Första gången, svarade jag.
– Då ska du få läsa några broschyrer och fylla i en hälsodeklaration, sa farbrorn. Det stod Mikael på hans namnbricka.

Hälsodeklarationen ville ha svar på om jag var eller hade varit sjuk, om jag tog några mediciner, om jag hade haft några nya sexualpartners de senaste tre månaderna eller haft sexuellt umgänge med någon homosexuell man.

Vill inte sprida hösnuva
Eftersom jag är frisk och håller mig till min fru svarade jag nej på alla frågor och fick gå igenom hälsodeklarationen med en sjuksköterska som hette Göran. Syster Göran frågade om jag hade några allergier.
– Nä, bara lite snuva på våren när det är mycket pollen, svarade jag.
– Då kan vi inte använda din plasma till patienter. Då skulle de riskera att få din hösnuva men de röda blodkropparna vill vi ändå gärna ha. Varsågod och lägg dig på britsen så ska vi ta prover, sa Göran.

Eftersom jag är lite spruträdd övervägde jag för en tiondels sekund att ta till flykten men insåg att ett sådant beteende vore ovärdigt en kommunaltjänsteman i tjänst. Jag tog mod till mig, kavlade upp vänsterärmen och intog britsen.

Syster Göran hade vassa nålar och tog tre provrör blod utan att det ens kändes. Han informerade mig om att män får lämna blod fyra gånger per år och kvinnor tre. Skillnaden har att göra med mäns snabbare förmåga att bilda nytt blod. Jag vet inte om han ville få mig att känna mig privilegierad på något sätt. Undrar vad han säger till de kvinnliga blodgivarna?

Blodbussen kommer till Tureberg tre gånger per år. I fortsättningen ska jag gå dit.

Två hållplatser i Sollentuna
Blodbussen kommer till Sollentuna tre gånger om året. Det finns en hållplats på Allfarvägen i Tureberg och en på Staffans väg i Rotebro. Nästa stopp i Sollentuna blir på Staffans väg den 7 december kl 9 – 15.
Lunchstängt 11.30 – 12.30.


Förstasidan
Läs fler nummer av Sollentunajournalen

Skriv ut den här sidan

 

Redaktör: Peter Holstad, epost: peter.holstad@sollentuna.se, tel: 08-579 211 61